lördag 9 november 2013

Ännu en störtförlossning

Hittade denna text:"Hur lång är en normal förlossning och en störtförlossning?En vanlig förstagångsförlossning håller normalt på ca. tio timmar. För den som fött barn tidigare säger vi att en förlossning är normal när den tar ca. åtta timmar. Det vill säga från att värkarna är regelbundna tills att barnet är ute. Störtförlossning kallar vi det om det tar mindre än tre timmar för förstföderskor och mindre än två timmar för omföderskor. Sakkunniga är däremot  oeniga om definitionen av en störtförlossning, och om man alls kan använda det begreppet,  då en normal förlossning har så stor variationsbredd när det gäller hur länge den håller på. "

Ska man räkna från det att man har regelbundna värkar eller öppningsvärkar har jag isåfall haft inte bara en utan tre störtförlossningar, helt galet ju!

Dubbelsuck

Glest mellan inläggen blir det, skriver ju mest för min egen del, gör ingen större "reklam" för min blogg utan vill mest kunna skriva av mig någonstans, vara anonym och bara få "spy" ur mig när det är jobbigt...
Jag är fortfarande sjukskriven för min psoriasis artrit, behandlas med metoject som är ett cellhämmande läkemedel jag tar i sprutform en gång per vecka, har än inte märkt någon som helst förbättring på mina leder, är svullen och öm över i stort sett alla fingerleder, det sliter både på kropp och knopp det här. Inte bara att ha ont, att inte kunna göra allt själv eller att inte kunna hålla min mellersta dotter i hand när vi går på stan för att hon klämmer åt så det gör ont, inte bara att jag sover dåligt på nätterna för att jag vaknar varje gång jag ska rätta till kudden eller täcket, nej det sliter även på psyket, att gå hemma och ingenting göra, ingenting KUNNA göra, att inte kunna jobba och att inte få en lön, man blir inte rik på sjukpenning det är ett som är säkert men vad fan ska man göra? Redan nu, efter denna korta text börjar det gno och värka i de fingrar som är sämst :-( Ja, suck suck, bara fortsätta bita ihop och hålla tummarna för att det nu vänder och att jag får tillbaka min funktion i händerna....

To be continued...