lördag 6 februari 2010

Täta uppdateringar...

hrm... jag är allt annat än flitig på detta, men nu kommer det iaf ett;)

Idag har vi varit på Jokkmokks marknad, det var kallt som f*n men ändå mysigt och trevligt=) Hade med oss min allra bästa vän Anna som vi hämtade upp efter vägen, barnen älskar henne och Saga kallar henne för "sin tant Anna". Vi handlade inget speciellt men ändå gick det en del pengar, strumpor till barnen och mamman, lite chokladbollar och munkar och så hamburgare såklart=)
Nu har vi nyss ätit pizza, onyttigt som tusan men det var vad vi orkade med idag....

Märtas ettårsdag gick galant, kalaset var jättebra och Märta var som alla andra dagar världens mest nöjda lilla tjej=) Storasyster är överlycklig över att Märta inte längre är en liten bebis, för då kan man ju snart leka med henne, hon är nog världens mest omtänksamma storasyster!

Nu har vi snart födelsedag igen i den Lisbergska villan, på onsdag fyller pappan 39 år, detta firas på ett mycket stillsamt sätt, mina föräldrar lär väl komma på fika men annars blir det lugnt, precis som gubben önskar att ha det. Nästa helg kommer nog Anna och hälsar på och grattar och det får hon såklart mer än gärna göra=)

Imorgon börjar jag jobba igen, kort ledighet denna gång och det känns i kroppen, hade mer än gärna varit ledig några dagar till men det är bara att bita ihop och jobba på!

Nu ska jag ta ett varmt bad med mina favorittjejer!

tjipp!

torsdag 7 januari 2010

Störtförlossning.

Vi hade pratat mycket om förlossningen länge innan det var dags, hade flera planer redo ifall det skulle bli bråttom. Vi visste ju sedan Sagas raketfärd att jag födde barn snabbt, men inte hade vi kunnat ana hur det faktiskt skulle bli.
7/1 var som vilken annan dag som helst, jag hade inga som helst känningar förutom de vanliga förvärkarna och sammandragningarna som jag haft i ett par månader. Vi var iväg på dagen och kastrerade vår katt och hade rätt fullt upp under dagen med att ta hand om honom. Gick och la mig på kvällen precis som vanligt och somnade och sov riktigt riktigt gott (som jag inte annars gjorde som höggravid) till jag vaknade vid 4:15 för att kissa (för vilken gång i ordningen?!) la mig efter toabesöket och vet att jag tänkte för mig själv "nähä ingen bebis inatt heller då..." Låg och vred mig och kunde inte riktigt komma till ro igen, blev då plötsligt s**t nödig så det var bara att baxna sig upp igen och bege sig till toan, klockan var 4:43 när jag reste mig från sängen. Satte mig på toaletten och där hördes ett "knäpp" och en syndaflod, ropade åt gubben som precis varit inne hos Saga att jag trodde vattnet gått, han kom och stirrade på mig och frågade upprört " VADDÅ TROOOR??" jooo sa jag, det har gått! Han ringer då mina föräldrar som har en timmes färd hem till oss, han frågar mig om han ska ringa ambulans men jag bara fnyser. När jag ska resa mig från toaletten kommer värkEN (det var nog bara en enda lång ooond värk) Skriker åt honom att det känns preciiis som med Saga, ont som FAN gör det! Går och vankar fram och tillbaka medan Fredrik ringer förlossningen och en ambulans (tack och lov att iaf en av oss hade sinnesnärvaro) Jag ber honom ringa Anna oxå, som var vår backup barnvakt då hon bodde nära, hon skulle komma=)
Vi klär på oss och går ner i källaren för att vara redo då ambulansen kommer. Väl i garaget känner jag att jag måste krysta, gubben ringer larmcentralen för att kolla vart de är, de skulle vara framme inom 5 minuter men de ville att jag skulle klä av mig och lägga mig ner i en säng då jag hade krystvärkar. Hade jag kunnat hade jag lappat till Fredrik som säger så dumma saker, vaddå lägga mig!? Jag var ju på väg till förlossningen! (ja, inte är man alltid sig själv när man föder barn) Han vallar iaf in mig till en säng i källaren där jag motvilligt klär av mig och lägger mig, när jag lägger mig känner jag huvudet som är på väg ut, precis då kommer 2 ambulanstjejer, de frågar mig vilken vecka jag är i och jag vet att jag tänker "men inte fan vet väl jag, ungen kommer oavsett vilken jäkla vecka jag är i!" De är iaf jätteduktiga och har en bm på telefon hela tiden, 2 krystvärkar senare är bebis ute, den är alldeles tyst och jag frågar om och om igen om den lever, tills jag hör det där fantastiska skriket, det där som är så underbart att tårarna börjar rinna=) Får upp henne på bröstet och kollar mellan bena, jodå! Det är en tjej!! Magkänslan var rätt=) Sen får jag krysta ut moderkakan som får åka med i en kasse till förlossningen, då jag är negativ ville de inte klippa nagelsträngen där utan de ska ju ta prov på den först så Märta blev inlindad i en filt med kassen brevid sig, haha det är verkligen synd att man inte hade närvaro att fota lite i denna kaotiska men rätt lustiga situation=)
Åkte ambulans in till sjukhuset och det var en märklig känsla, att komma till förlossningen när man redan är "klar". Jag skulle bli ihopsydd men det slutade med att jag fick sövas och sys på operation.
Att föda hemma är för mig en erfarenhet jag alltid kommer ha med mig, många saker som hände denna dag är saker jag varit väldigt rädd för. Jag har varit livrädd för att sövas tex, nu vet jag att det inte är det värsta som kan hända. Jag var livrädd för att föda hemma, men det gick och jag klarade det! Jag har gått starkare ur detta, det är en erfarenhet jag inte velat vara utan även om man önskat att få en mer ordnad förlossning än detta så är det ändå nåt jag inte velat byta bort så här i efterhand. Det är få som får vara med om detta och jag är en av dem=) Totalt tog allt max 35 minuter (ingen kollade klockan då hon kom) hennes födelsetid är 5:20 (cirka...)
Hon vägde 4040gr och var 49 cm och världens finaste och vackraste lillasyster har kommit till världen. Vi är världens lyckligaste som får vara föräldrar åt dessa små rödhåriga töser! Och imorgon bitti är det ett år sedan Märta kom till oss, tänk att liten redan blivit så stor!!

Förlossningsberättelse...

Satt o kollade bland lite gamla dokument och där hittade jag min förlossningsberättelse från Sagas födelse, känns avlägset att läsa den, samtidigt som det känns som nyss!? Lägger in den här iaf och ska sen se om jag hittar igen Märtas oxå=) Den är ju inte direkt lång men den finns iaf;)



Då Fredrik jobbar på Arlanda och är borta ett par dygn i taget så ville mina föräldrar att jag skulle sova hos dem sista månaden då han var borta, för jag hade så högt blodtryck och mådde inte så vidare bra.
Sagt och gjort, så sov jag där, natten mot 21/12 (var Fredrik såklart och jobbade) Sov jag jättedåligt, låg och vred o vände mig i sängen och kunde inte sova, går upp på toa vid 2:30 och när jag lagt mig igen och vänder mig i sängen hör jag ett knäpp och tänker "hjälp nu kissade jag på mig" ställer mig brevid sängen och ser hur det rinner vatten mellan benen.... tar upp mobilen och ringer Fredrik direkt och säger att jag tror mitt vatten gått... hans första fråga är "har du väckt din mamma då?" nä, det hade jag inte..:) Lägger på luren och säger att vi ringer lite senare. Hade ju inte minsta tillstymmelse till värk ännu. Går upp från källaren med ett badlakan mellan benen och väcker mamma, som vaknar i ett nafs och i sin tur väcker pappa.
Jag ringer förlossningen som säger att vi lugnt kan vänta nån timme innan vi kommer in, så vi dricker lite kaffe o läser tidningen innan vi vid 4:15 åker in för en koll.
Ringer Fredrik och uppdaterar.
När vi kommer in till förlossningen möts vi av en mycket konstig barnmorska som inte undersöker mig utan kopplar bara på en ctg, som såklart inte visar nåt annat än lätta sammandragningar, men hallå`? Det känner ju jag med... Hon stod och mässade länge och väl om att jag inte skulle föda något barn förens om 3 dagar, och att Fredrik skulle hinna hem och ner igen flera vändor innan barnet skulle komma, så vi blev hemskickade.
I bilen klockan 5:25 börjar värkarna komma, och de kommer hela tiden, inga vilor emellan, i Sävast kräks jag och har såå ont, men jag vägrar vända tillbaka till den där kärringen... Detta skulle ju ta flera dagar!
Åker hem och klär av mig, hoppar ner i badet, men går upp lika fort för nu måste jag sk*ta oxå... sitter på toa och har värkar precis hela tiden då mamma o pappa tvingar på mig kläderna och vi åker in igen. En skumpig och snabb bilfärd som var heeemsk!!
Mamma ringer nu Fredrik för jag kan inte prata, han blir lessen och förstår att han inte kommer hinna komma hem:(
Klockan 6:50 är vi inne igen och möts av samma hemska
bm, som fortfarande står och frågar om jag verkligen har så ont att vi måste vara här..*morr*
Jag står fullt påklädd vid ett gåbord och försöker få kvinnan att förstå att det trycker på, vad ska jag göra? Mamma är med hela tiden och är helt underbar mot mig, när klockan så blir 7 går skatan ut och in kommer en heeelt underbar
bm, Monica som direkt säger att jag måste klä av mig så hon får undersöka mig, sagt och gjort efter många om o men har jag fått av mig kläderna o lägger mig ner. Kommer ihåg att jag tänker att "nu säger hon att jag är öppen 2 cm o att vi ska åka hem igen" men när hon kännt klart tittar hon upp o säger att " nu vid nästa värk är det bara att krysta, för du är öppen fullt", VA?! jag börjar gråta när jag inser att min älskade gubbe inte kommer hinna komma, klockan är nu 7:15, jag krystar på så gott jag kan flåsar lite grann i lustgasen men den gör mig mest illamående tycker jag...
Efter många jobbiga krystvärkar tar
bm fram saxen *aj* och klipper, och splosch säger det, Saga fullkomligt flyger ut, bm höll på att tappa henne i golvet. 08:06 och vårat underverk har kommit till världen! Hon är världens vackraste och vi är världens lyckligaste föräldrar somfått henne!
Klockan 10 ungefär kommer Fredrik till förlossningen och får äntligen se sin efterlängtade tjej!
Saga kom alltså i raketfart, så blir det nåt fler barn får vi nog allt åka in snabbt till förlossningen om vi inte ska föda i bilen:)

Hrm....

Ja, allt annat än bra på detta är jag numera..... Tiden räcker inte till känns det som, det har varit en höst med mycket stress och massor att göra och december ska vi inte ens tala om när det handlar om att höja stressnivån. En normalt stressig månad för alla och en väldigt intensiv och stressig månad för oss då jag fyllde 30 4/12, Saga fyllde 5 21/12, sen julen på det och sen nyåret då vi alla låg magsjuka, hade syster med familj boende här då så vi var 8 personer i samma lilla hus med magsjuka=( Mindre rolig avslutning på ett annars fantastiskt år=) Nu laddar vi för 1 års kalas, för imorgon är ingen vanlig dag, nej för det är ju Märtas födelsedag! Jag kan inte fatta att det redan gått ett år, för ett år sedan idag var vi runt och gjorde en massa ärenden, bland annat var vi och kastrerade vår kattgubbe och tog hand om honom, jag hade inga som helst känningar på att något var på g och kunde knappast ana hur natten skulle bli eller vilka erfarenheter jag skulle få.
Min största fasa inför min andra förlossning var att föda hemma, vi hade pratat mycket innan om hur och när vi skulle åka in för att undvika detta scenario, vi tyckte att vi hade allt under kontroll, vi hade flera barnvakter ifall den första inte skulle hinna fram, vi var redo att bara brumma iväg då det var dags. Vi hann inte ens in i bilen.....
Trots att föda hemma under de förutsättningar som var, var bland det mest skrämmande och läskiga jag nånsin gjort så var det nåt så fantastiskt häftigt, coolt och underbart oxå. Jag skulle aldrig önska någon annan en sådan störtförlossning, man vill föda barn under någorlunda ordnade förhållanden, men nu blev det som det blev och vi gjorde det bästa utav allt=) Det tråkigaste av allt är att vi inte har ett enda kort på lillan förens väl inne på förlossningen, men det är sånt som händer, man kan ju inte vrida tillbaka klockan;)
Nu ska vi trotsa kylan, bege oss ut på staden för att inhandla någon present till våran lilltös, sedan ska de få sin andra spruta av influensavaccinet.... Återkommer senare med en förlossningsberättelse tänkte jag, kanske jag slänger in den som nu är 5 år gammal oxå, vi får se!
tjing!