En livstids dom

Var igår till reumatologen igen, den behandling jag haft gillade inte min mage som totalt rasade :-/ Nu blev det byte till sprutbehandling istället så en gång i veckan ska jag sticka mig själv. Känns helt okej, jag är inte stickrädd och jag stack mig själv när vi hormonbehandlades då vi försökte bli gravid med Märta, sen är det ju bara en gång i veckan så jag överlever! Hellre det än de vidriga biverkningar tabletterna gav....
Sjukskriven fullt oktober ut nu, känns ju sådär kul, jag börjar vara rätt trött på att bara vara hemma och framförallt otroligt frustrerad känner jag mig, jag tar alla dessa mediciner, jag gör i princip ingenting om dagarna och ändå har jag lika ont nu som jag hade när jag blev sjukskriven 2/7.... De säger att det kan ta 3-4 månader för behandlingen att ha effekt, att jag måste ha tålamod men det är svårt! Jag längtar tills jag är så pass bra i händerna att jag kan ta på mig mina egna strumpor, eller byta blöja på Göta utan att vilja gråta och framförallt att kunna jobba igen.
Läkaren som skrev det sista sjukintyget hade skrivit " Nydebuterad psoriasis artrit med aktiva artriter" så så enkelt fick man en livstids dom svart på vitt, grattis till mig!
Fördelen är ju att om behandlingen bara funkar kan jag ju bli helt bra i mina händer då det inte hunnit bli skelettskador än, och att det är en skov sjukdom, har jag tur är skoven glesa och får må bra länge efter detta.
Nåja, bara fortsätta bita ihop och se glad ut!

Ciao

Host, snörvel och allmän klagan...

Som att man inte har nog med krämpor så skulle jag ju naturligtvis åka på ungarnas förkylning :-(
Är ju mer infektionskänslig nu i och med behandlingen för lederna, men det hade ju kunnat vänta liiite med att sänka en...
Med lederna händer ingenting ännu så länge, behandlingen kunde ta allt från 3 veckor till ett par månader innan man hade effekt, då jag nu ätit tabletterna i 3 veckor så kan jag ju då lugnt anta att jag inte tillhör dem som det börjar ha effekt på efter 3 veckor...
Nåja, bara fortsätta bita ihop och göra det bästa av situationen ändå, funkar ju som inte när man har 3 barn att bara deppa ihop, även om det ibland känns som att jag är bra sugen på det....
Idag kommer en god vän och hälsar på i eftermiddag, sånt ger i alla fall positiv energi :-)

Ciao!

Rikedom och fattigdom....

Jaha, då var det återigen dags att ge denna stackars blogg en chans.
Väldigt länge sedan jag skrev och det har minst sagt hänt en del sedan sist!
Det största som hänt är väl att familjen växt ytterligare då vår tredje prinsessa kom 27/4-12 efter ännu en störtförlossning (förlossningsberättelse kommer senare), vi som inte ens trodde att vi kunde bli gravida utan hjälp av hormoner upptäckte helt plötsligt att vi hade en hoppsan i magen :-)Väldigt oväntat men otroligt roligt och härligt!
Nu har hon redan blivit 16 månader och är en kavat liten dam med mycket tempo och humör!

Något mindre roligt är att jag runt januari/februari började få problem med mina leder, började så smått i nåt enstaka finger för att bara bli värre och värre, till slut hade jag ont och var svullen om alla pip-leder i händerna, besök hos reumatologen som inte riktigt satte någon diagnos mer än  "psoriasis med ledsjukdom", hon pratade om psoriasis artrit att det låg nära till hands då jag har psoriasis sedan många år, men att det även kunde vara ledgångsreumatism... Nu är behandling insatt och jag väntar fortfarande på att det ska börja göra någon nytta. Är sjukskriven fullt en månad till som det ser ut just nu, det är bara kämpa på och bita ihop antar jag.
Vissa dagar är bättre än andra, de dåliga dagarna vill jag krypa under en sten och gömma mig, det är inte särskilt muntert att inte kunna hålla sina barn i handen, eller byta blöja på sin 1 åring, eller ens få upp en barnmatsburk :-( Tur är att jag råkat gifta mig med den mest omtänksamma mannen och den bästa pappan som finns, han får just nu dra ett tungt lass här hemma men man hör honom aldrig klaga!
Tänkte nu att jag skulle försöka hålla igång denna bloggen för lite ventilering och att kunna häva ur mig när det känns tungt, istället för att hålla allt inne...
Sen återstår det att se hur länge det funkar men jag ska ge det ett sista försök i alla fall!!
Inte många som läser detta men jag skriver främst för min egen skull :-)
På återseende!
Ciao!