Förlossningsberättelse...

Satt o kollade bland lite gamla dokument och där hittade jag min förlossningsberättelse från Sagas födelse, känns avlägset att läsa den, samtidigt som det känns som nyss!? Lägger in den här iaf och ska sen se om jag hittar igen Märtas oxå=) Den är ju inte direkt lång men den finns iaf;)



Då Fredrik jobbar på Arlanda och är borta ett par dygn i taget så ville mina föräldrar att jag skulle sova hos dem sista månaden då han var borta, för jag hade så högt blodtryck och mådde inte så vidare bra.
Sagt och gjort, så sov jag där, natten mot 21/12 (var Fredrik såklart och jobbade) Sov jag jättedåligt, låg och vred o vände mig i sängen och kunde inte sova, går upp på toa vid 2:30 och när jag lagt mig igen och vänder mig i sängen hör jag ett knäpp och tänker "hjälp nu kissade jag på mig" ställer mig brevid sängen och ser hur det rinner vatten mellan benen.... tar upp mobilen och ringer Fredrik direkt och säger att jag tror mitt vatten gått... hans första fråga är "har du väckt din mamma då?" nä, det hade jag inte..:) Lägger på luren och säger att vi ringer lite senare. Hade ju inte minsta tillstymmelse till värk ännu. Går upp från källaren med ett badlakan mellan benen och väcker mamma, som vaknar i ett nafs och i sin tur väcker pappa.
Jag ringer förlossningen som säger att vi lugnt kan vänta nån timme innan vi kommer in, så vi dricker lite kaffe o läser tidningen innan vi vid 4:15 åker in för en koll.
Ringer Fredrik och uppdaterar.
När vi kommer in till förlossningen möts vi av en mycket konstig barnmorska som inte undersöker mig utan kopplar bara på en ctg, som såklart inte visar nåt annat än lätta sammandragningar, men hallå`? Det känner ju jag med... Hon stod och mässade länge och väl om att jag inte skulle föda något barn förens om 3 dagar, och att Fredrik skulle hinna hem och ner igen flera vändor innan barnet skulle komma, så vi blev hemskickade.
I bilen klockan 5:25 börjar värkarna komma, och de kommer hela tiden, inga vilor emellan, i Sävast kräks jag och har såå ont, men jag vägrar vända tillbaka till den där kärringen... Detta skulle ju ta flera dagar!
Åker hem och klär av mig, hoppar ner i badet, men går upp lika fort för nu måste jag sk*ta oxå... sitter på toa och har värkar precis hela tiden då mamma o pappa tvingar på mig kläderna och vi åker in igen. En skumpig och snabb bilfärd som var heeemsk!!
Mamma ringer nu Fredrik för jag kan inte prata, han blir lessen och förstår att han inte kommer hinna komma hem:(
Klockan 6:50 är vi inne igen och möts av samma hemska bm, som fortfarande står och frågar om jag verkligen har så ont att vi måste vara här..*morr*
Jag står fullt påklädd vid ett gåbord och försöker få kvinnan att förstå att det trycker på, vad ska jag göra? Mamma är med hela tiden och är helt underbar mot mig, när klockan så blir 7 går skatan ut och in kommer en heeelt underbar bm, Monica som direkt säger att jag måste klä av mig så hon får undersöka mig, sagt och gjort efter många om o men har jag fått av mig kläderna o lägger mig ner. Kommer ihåg att jag tänker att "nu säger hon att jag är öppen 2 cm o att vi ska åka hem igen" men när hon kännt klart tittar hon upp o säger att " nu vid nästa värk är det bara att krysta, för du är öppen fullt", VA?! jag börjar gråta när jag inser att min älskade gubbe inte kommer hinna komma, klockan är nu 7:15, jag krystar på så gott jag kan flåsar lite grann i lustgasen men den gör mig mest illamående tycker jag...
Efter många jobbiga krystvärkar tar bm fram saxen *aj* och klipper, och splosch säger det, Saga fullkomligt flyger ut, bm höll på att tappa henne i golvet. 08:06 och vårat underverk har kommit till världen! Hon är världens vackraste och vi är världens lyckligaste föräldrar somfått henne!
Klockan 10 ungefär kommer Fredrik till förlossningen och får äntligen se sin efterlängtade tjej!
Saga kom alltså i raketfart, så blir det nåt fler barn får vi nog allt åka in snabbt till förlossningen om vi inte ska föda i bilen:)